om jag kunde bryta min tystnad, skulle jag stänga mitt fönster, och hoppas du hör det jag vill säga dej.

om jag bara kunde säga att jag älskar dej och saknar dej så att kunde höra mej.

för någonstans vet jag att vi båda håller inne på mer än vad vi vill.

ingen av oss vill bli sårade. Men om jag kunde bryta min tystnad och rädsla skulle jag säga dom orden till dej.

och hoppas på att få höra dom tillbaka. men min rädsla är för stor för att gå vidare.

Men det är väl bättre att veta, än att hålla allt inom sig?

Men jag kommer aldrig våga bryta min tystnad så jag hoppas du en dag ser in i mina ögon och ser att du betyder mer än vad du tror. Du är bara inte en vän utan något mer, men jag vet inte om jag kan lita på dej. Även att du säger det. Men jag vågar inte släppa in någon helt på mitt liv igen, rädd att bli skadad och sårad som en liten fågel unge igen.

Men jag hoppas på att jag en dag vågar tala om vad jag känner och bryta tysnad och fårstå att vi kan vara något bra.

Frågan är när? hur? och varför ska jag hålla saker inom mej som jag göra.

Jag vet att jag är tvungen att ta ner muren runt om mej, för att lära mej att släppa in folk, men hur göra man när man blivit sårad så många gånger som jag. hur vågar man lite på dom bra orden. när man är van att höra dom andra som  hållt en nere i så många år.

jag vet att jag måste!