ok att jag brukar få ont, men så har ont som jag har i dag är gränsen, trodde att jag skulle dö på min föreläsning i skolan i dag. och när jag kom hem kändes det som hela livmorden var på väg att vända sig ut och in.... inte skönt...

jag har svin ont nu med, men tagit en tablett så jag hoppas det hjälper snart. nu sitter jag och pluggar tog mej lite rest för att titta till fb och skriva lite har i....

JA då var det måndag igen och då sitter man i skolan i skolan igen, och ska försöka komma någonstans så man kan skicka in lite i allfall.

Men få se hur mycket man orkar, en natt med svår att sova och massa onda drömmar igen, det är inte lätt om man inte vet hur man ska vara i sina drömmar heller.

ha när jag kom hem i fredag så hade jag fått en inbjudad til latt gå på klassträff men frågan är om man ska gå, el om man ska stanna hemmma, nej jag ska gå ocj vissa sod att jag inte är det mobb offret som jag va då, att även jag har  förändares. Men frågar är om man inte gå tillbaka till den man va då, det får vi i hoppas för jag har varit med om så mycket bra, och har blivt en bättre människa och vet vad det är jag vill och det tänker jag vissa visa av dom. nu så ska jag ta o ge mej och vissa vem jag är....

mina tänkar gdår tillbaka till tunisen, och att man inte hört så mycket i helgen men frågan är om det är bättre al om det är på samma sätt som innan. men men det återstor att se.

nu ska jag ta och plugga lite och inte sitta har inne...

i går klarade mej ur min först ångest attak själv, även om det kändes som jag skulle sprängas av allt.

Jag hatar när den kommer smygandes och bara växer utan någon som helst förvaning. jag kan bli helt galen, men det är ju en sjukdom jag få leva med, finns ju inget sätt att bli fri på=/ men det är bra att tänka på något annat. jag tror jag vet vad som löste ut den i går.... SVARSJUKA och jag har aldrig varit den person har ha blivt svartsjuk innan. Men det kan beror på om man har kille i samma land som sig själv har man mer koll på Honom, men när han befinner sig i tunisen så är det inte lätt, det är inte så att jag inte litar på honom för det göra jag, och jag måste fatta vad han känner tror det är samma sak som jag känner....

Jag har svårt att lita på killar det har jag alltid haft för har alltid träffas svin som har sårat mej eller skadat mej på något sätt.  Så jag tror att det har en mycket roll i mitt liv just nu..... Jag vet inte längre om jag ska vara SOfieoch bara dra min svartsjuka åt sidan . eller om jag ska vara sofie som springar runt och tänker hela tiden vad gör han nu? vem träffar han? Men har kommit fram att då skulle jag behövas låsas in någonstans, för så kan inte jag leva......

det är bara att dra av sig känslan och lite på honom, för om man litar på mej måste jag lita på honom. Så nu ger vi oss själa ett försök och lita på oss själva först................

Oro är något som alla har många gånger i livet, men att jag har det just nu är ju klart, men att alla tänkar ska komma när man sover, eller för följa en in i dröm världen fattar jag inte. I natt drömde jag att jag var tillbaka i tunisen, och in i hotell rummet flög det in en grupp på många män, som misshandlade mej, och sa att detta var dumt av mej att komma ditt, jag vaknar av att jag skriker till, jag vet inte vad som hände sen, men jag somnade om o då vara jag tillbaka fast på en bakgata och så hur folk stod och sparkade en stakare tror han redan var död. dom såg mej inte men jag vet att jag vaknade med en rädsla i kroppen när klockan ringde och sa att det va dax att gå upp, men jag kan inte släppa den lilla mänen som låg där, vem va han även att det va en dröm kändes den san.

tycker inte om att jag drömmer så.

i kväll blir det inte att kolla på nyheterna för det är då jag drömmen en massa skit om det,

nu sitter jag i skolan, ska ta och börja plugga igen så jag kommer någonstan innan denna veckan är slut......

Jag har varit i tunisen två gånger på två månader, det som nu händer i mitt drömland gör ont i mej. Han som är prisdent har flytt landet och det ser jag som bra. Men jag trodde att det skulle bli bättre då, men det för värras och mer oskyldiga människor dör av att landet har stor arbetslöshet och mat priserna har högds.

Detta land med blå himmel, blått hav och människor som är/var gästfria, även att man inte pratar samma språk så känns det som man förstå varnada, har träffar många trevliga där nere som jag nu är vän med. Men nu har detta land blivit något slags psykologist krig mellan dom som bor och styr landet. där polisen och milletären tar över. Landet med det blåa havet ocg blåa himlen har nu förändaras till ett rött blodbad, en mörk rök ligger i lufter, och hat mot männskigheter.

mitt drömland är på väg att falla i hop och var gör vi ju vi sitter hemma och tittar på......